Beräkna ditt BMI

1. 1. 1. BMI-klasser
      2. Kvinnor och män
         2.1 Muskelmassa jämfört med fett
         2.2 BMI och äldre
         2.3 Midjemått och sjukdomsrisk
      3. Etnicitet
         3.1 Forskning och rekommendationer
         3.2 Diabetes vid lägre BMI
         3.3 Bukfetma
         3.4 Kvinnor och etnicitet
         3.5 Lägre BMI-gränser globalt
      4. Barn och unga

FIT for LIVETs BMI-gränser följer riktlinjerna från NICE* (den brittiska hälsomyndigheten) för övervikt och obesitas. De tar hänsyn till nyare forskning som skiljer mellan gränserna för övervikt och obesitas utifrån olika etniciteter bland icke-vita befolkningsgrupper.

BMI-gränser som tar hänsyn till etnicitet (NICE):
Övervikt: BMI från 23 – Obesitas: BMI från 27,5

BMI-gränser som inte tar hänsyn till etnicitet (WHO):
Övervikt: BMI från 25 – Obesitas: BMI från 30

Berörda regioner och länder:

Hur hanteras det om jag har blandad etnicitet?

Övergripande beror det på vilka genetiska drag som är mest framträdande. Vita personer födda i Afrika, till exempel afrikander, omfattas inte enbart utifrån födelseland eftersom de är av europeiskt ursprung, medan personer med blandad bakgrund kan omfattas.

Den senaste forskningen indikerar att personer med framför allt asiatisk, men även mellanöstlig och afrikansk, etnicitet har en ökad hälsorisk för diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar vid lägre BMI jämfört med personer med vit etnicitet. Nästan 10 % av Danmarks befolkning har icke-västligt ursprung (Danmarks Statistik, 2022: Fakta om invandrare och efterkommande i Danmark), och de kan därför ha en ökad hälsorisk.

Huvuddelen av personerna kommer från länder där lägre BMI-gränser har betydelse för när de blir sjuka eller mycket allvarligt sjuka. Till exempel ses en högre förekomst av typ 2-diabetes hos etniska minoriteter, särskilt från Pakistan, Libanon och Turkiet (16–20 %), jämfört med danskar (3–4 %). Bland pakistanska och indiska kvinnor i Europa finns en hög förekomst av typ 2-diabetes på 20–28 %.

Midjemått och etnicitet

Midjemåttet kan ge en mer detaljerad bedömning av hälsorisken vid bukfetma och övervikt.

FIT for LIVET använder fortsatt WHO:s nuvarande midjemått som standard för riskbedömning av stort midjemått för alla etniciteter (102 cm för män / 88 cm för kvinnor).

Detta trots att IDF (International Diabetes Federation) har fastställt en lägre gräns (94 cm för män / 80 cm för kvinnor) och skiljer mellan etniciteter.

Vi inväntar tills vidare mer forskningsdata på området.

*Vad är NICE?

NICE (National Institute for Health and Care Excellence) är en oberoende offentlig hälsomyndighet i Storbritannien som ger råd och tar fram evidensbaserade riktlinjer inom hälsoområdet.

Institutet fastställer även kvalitetsstandarder och bedömer bland annat nya metoder. I bedömningen ingår en avvägning av ekonomiska och patientrelaterade fördelar.

NICE:s riktlinjer har internationellt erkännande inom hälso- och sjukvården. Institutets omfattande arbete med att utveckla evidensbaserade riktlinjer anses hålla hög kvalitet och relevans.

Många länder betraktar NICE som en förebild för utvecklingen av egna nationella riktlinjer och policyer inom hälsa och medicinsk praxis. NICE samarbetar dessutom ofta med internationella organisationer och hälsomyndigheter och delar kunskap, erfarenheter och god praxis.

Läs mer om BMI och etnicitet under avsnitt 3. Etnicitet.

Det finns inga entydiga svar på exakt vilken fettprocent man bör ha, vare sig globalt eller i officiella danska rekommendationer. Generellt nämns ofta att kvinnors fettprocent bör ligga mellan cirka 20 och 30, medan mäns fettprocent bör ligga mellan cirka 10 och 20. Dessa allmänna intervall tar dock inte hänsyn till exempelvis etnicitet. Fettprocenten stiger dessutom med åldern, och förändringar kan ske i ämnesomsättning, hormoner, exempelvis i samband med klimakteriet, muskelmassa och aktivitetsnivå. Fettprocent kan vanligtvis mätas elektroniskt, genom hudvecksmätning eller mest exakt med en DEXA-skanning.

Här skriver du din text. Markera den del av texten som du vill formatera för att öppna verktygsfältet.

Med åldern ökar fettmassan samtidigt som ben- och muskelmassan minskar.

Äldre personer över 65 år behöver faktiskt vara något tyngre för att vara friska. Data från denna amerikanska studie antyder att det optimala BMI-intervallet är 31–32 kg/m² för kvinnor och 27–28 kg/m² för män.

Ökad risk för dödlighet vid lågt BMI
I en studie publicerad i American Journal of Clinical Nutrition om äldres risk för dödlighet fann man inte att övervikt var förknippad med ökad dödlighet. Däremot fanns en ökad risk bland dem i den lägre delen av det rekommenderade BMI-intervallet för vuxna: dödligheten ökade hos äldre med BMI under 23.

BMI tar inte hänsyn till om vikten beror på muskelmassa eller fett, eller om fettet sitter på magen. Om du är kraftigt byggd och muskulös kan du ha ett högt BMI utan att vara överviktig. Du kan också ha ett lågt BMI utan att det nödvändigtvis är ett hälsoproblem. Etniska faktorer som kroppsbyggnad och fördelning av kroppsfett kan dessutom påverka individens riskprofil för följdsjukdomar.

WHO definierar intervall för midjemått och sjukdomsrisk för män och kvinnor, eftersom ett stort midjemått tyder på bukfett, vilket ökar risken för hjärtsjukdomar och typ 2-diabetes. Mätningen används som ett komplement till BMI.

Läs även om midja–höft-kvot och midja–längd-kvot och se hur du mäter midjan korrekt.

Större hälsorisk ses vid lägre BMI hos icke-vita personer

Nyare forskning baserad på omfattande studier indikerar att personer med framför allt asiatisk, men även mellanöstlig och afrikansk, etnicitet har en ökad risk för diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar vid lägre BMI jämfört med personer med vit etnicitet.

Det har lett till att gränserna för övervikt och obesitas har satts lägre för icke-vita befolkningsgrupper av hälsomyndigheterna i Storbritannien. De nuvarande danska gränserna skiljer inte mellan etniciteter och är för närvarande 25 för övervikt och 30 för obesitas.

Engelska rekommendationer
Rekommendationerna från National Institute for Health and Care Excellence (NICE) i Storbritannien omfattar etniska hänsyn vid identifiering och bedömning av övervikt och obesitas:

För personer med sydasiatisk, kinesisk, annan asiatisk, mellanöstlig, afrikansk eller afrikansk-karibisk bakgrund rekommenderas lägre BMI-trösklar för övervikt och obesitas:

Övervikt: BMI från 23 till 27,4 – Obesitas: BMI 27,5 eller högre.

För personer i dessa grupper identifieras obesitasklass II och III genom att trösklarna sänks med 2,5.

Orsaken till de lägre BMI-gränserna är att de nämnda grupperna har en tendens att utveckla bukfetma, vilket ökar den kardiometabola risken vid lägre BMI-nivåer.

En större engelsk befolkningsbaserad kohortstudie har visat att BMI 25 hos vita motsvarar BMI 19 hos sydasiatiska personer (Indien, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka, Nepal, Bhutan och Maldiverna).

Data omfattade 1 472 819 personer. Av dessa var 1 333 816 (90,6 %) vita, varav 97 827 (6,6 %) utvecklade diabetes. I studien deltog även 75 956 sydasiatiska (5,2 %), 49 349 svarta (3,4 %), 10 934 kinesiska (0,7 %) och 2 764 arabiska (0,2 %) vuxna.

Resultaten indikerar att BMI-gränserna för att förutsäga utveckling av diabetes ligger på 30 för vita, motsvarande 28,1 för svarta, 26,9 för kinesiska, 26,6 för arabiska och 23,9 för sydasiatiska vuxna.

WHO och NICE rekommenderar båda en BMI-gräns på 27,5 för obesitas hos sydasiatiska och kinesiska befolkningar. NICE föreslår även att den lägre BMI-gränsen bör användas för att förebygga typ 2-diabetes bland svarta befolkningar.

Studien visade att jämfört med risken att utveckla typ 2-diabetes vid BMI 30 hos vita personer fanns motsvarande risk hos sydasiater vid BMI 23,9 – en gräns som är betydligt lägre än den rekommenderade etnicitetsspecifika gränsen på 27,5.

En större amerikansk forskningsstudie (The Nurses Health Study), som omfattade 78 000 amerikanska kvinnor och pågick i 20 år, undersökte om etnicitet hade betydelse för obesitas och risken för typ 2-diabetes. Studien visade att ett ökat BMI var särskilt skadligt för asiater. Vid studiens början var deltagarna friska, men efter 20 år hade asiater mer än fördubblat sin risk att utveckla typ 2-diabetes jämfört med vita, medan latinamerikaner och svarta också hade en ökad diabetesrisk, men inte i samma grad. Samtidigt har asiater en ökad risk för tidig död, bland annat till följd av hjärt-kärlsjukdomar och andra orsaker.

Asiater har vid samma BMI som vita européer 3–5 procent högre total andel kroppsfett.

Vissa studier har visat att svarta har mindre kroppsfett men mer fettfri muskelmassa än vita vid samma BMI. Därför kan svarta ha lägre risk för obesitasrelaterade sjukdomar. I USA är förekomsten av obesitas dock högre hos icke-latinamerikanska svarta än hos icke-latinamerikanska vita, så den totala förekomsten av obesitasrelaterade sjukdomar är fortfarande högre i denna grupp.

Miljöfaktorer tycks dock spela en starkare roll för diabetesrisken. Forskning tyder på att undernäring under fosterlivet, som under den kinesiska svälten 1954–1964, ökar risken för diabetes i vuxenlivet, särskilt om personen senare lever med god tillgång till näringsrik mat.

Flera länder har redan infört egna BMI-gränser:

Kina och Japan
Övervikt: BMI från 24 – Obesitas: BMI från 28.

Indien
Övervikt: BMI från 23 – Obesitas: BMI från 27.

Källa: Ethnic Differences in BMI and Disease Risk – Obesity Prevention Source – Harvard T.H. Chan School of Public Health